I tidernas begynnelse spelade jag i ett band och då var det patronbälte och Dr Martens-kängor som gällde.

Sedan började jag plugga på psykologiska institutionen där klädkoden var en helt annan, då började jag för första gången fundera kring vad människor baserar sina slutsatser om mig på. Så jag började klä mig mer klassisk för min roll. Folk måste känna sig trygga med min nya klädstil. Detta är också ett sätt att vinna förtroende.

När jag senare startade eget insåg jag att jag behövde klä mig på ett sätt som förmedlar tillit och respekt, och inte är alltför iögonfallande. Dödsmetall-kläderna får alltså ligga kvar i garderoben.