En riskfylld hemresa.

Att man få kalla 2 olika platser hem.

En invandrare oftast längtar till det första hemmet så fort foten trampar det andra. Det spelar ingen roll i vilken följd första och andra överensstämmer med ursprungslandet. Sedan jag träffade Jakob början av 2019 önskade jag från hela hjärtat introducera honom till familjen i Libanon. Jakob har rest mycket och vet nästan allt om min mat och kultur men han har alltid “väntat på att träffa mig” för att åka till Libanon säger vi.

Libanon lider fruktansvärt mycket av följderna av inbördeskriget, de korrupta feodala samvetslösa politiker, den lider av konsekvenserna av världes största icke nukleär explosion som toppas av det katastrofala ekonomiska krisen under Covid19 närvaro. Mitt land har aldrig varit så nära att förfalla och invånarna har börjat protestera för ett värdigt liv. I ett land som glider ohejdat mot att bli en bild av dagens Iran protest är i sig en hjältehandling.

Men nu packar vi väskorna. Tillsammans blir vi 6 barn och 2 vuxna. Förväntningarna är stora och nervositeten är på toppen.

Framför mig ser jag ett varmt bemötandet à la Corona, jag kan se det goda maten och de fina utflykten, jag ser också planen för att undvika samlingsplatsen där människor struntar på Covid för att hungern blev oumbärlig.

Hade du stått bredvid ditt hemland i såna tider? Hade du vågat resa dit? Jag kommer streama live en del av resan på min Facebook sida Lebanon here we come.

https://www.facebook.com/Lebanon-here-we-come-107190438117009/

Följ oss där för en reality inblick i familjens resa.

Lämna ett svar

Till startsidan